Så säkert som amen i kyrkan

1 kommentar
30 september 2007 18:58

Så säkert som amen i kyrkan

Hur ligger det till med informationssäkerheten inom sjukvården i dag egentligen? Är Sjunet säkert? Kommer patienters data bli lättare att komma åt med den ökande informations­tillgängligheten? Visst, men det är ju själva avsikten. Hur fungerar det då i dag, finns det en beredskap och förståelse?

Vårens diskussion efter de så kallade ”intrången” i Karlstad (avseende den sjukhuspersonal som tittade på patientdata till vilken dom inte hade relation) är som ett eko på de senaste årens händelser som i sin tur är ett rent utslag från den förändringsobenägna skaran som försvarar sina ”revir” mot öppna lösningar med brandtal om patientintegritet och säkerhet och lockar politiker i sina ledband.

Faktum är att det i dag finns ett inte alltför litet antal kliniker som härbärgerar arbetstationer från sina lokala system på andra kliniker, varifrån dom ”körs” över Sjunet. Det innebär att användar-login sker okrypterat över Sjunet….. Förståeligt med tanke på resursbrist och avsaknad av specialister. Helt oförståeligt i skenet av att det faktiskt finns säker teknik för att hantera det.

Otroligt irriterande att lyssn­a på debatter om intrång, som i fallet med personlen i Karlstad, där man talade om intrång när det faktiskt rörde sig om personal med användar­­rättigheter i systemet! Det är lika lite intrång som då personal förr om åren tog sin nyckel till journalarkivet och gick ner och tittade på sin grannes journal. Oetiskt och fel, javisst, men det hände hela tiden, liksom att journaler förlades eller tappades bort. I dag finns det möjlighet till fullständig spårbarhet i alla system värda namnet och ”audit and trail”, varför tar man inte upp disskusionen om stickprov och kontinuerlig kontroll i stället.

På Carelinks seminarium i Göteborg i vintras tog en klok herre, dr Staffan Gustafsson på Sahlgrenska, upp ämnet under debatten med den raka uppmaningen ”om vi i stället för att bara säga att vi kan kontrollera accessen faktiskt skulle kontrollera accessen regelbundet med stickprov, skulle tröskeln och risken göra att vi sannolikt skulle få en drastisk minskning av oegentlig access till patient data”.
Det skulle antagligen även sänka kostnaden som uppstår då sådant olyckligen måste utredas.

Nej vet ni vad, i stället sitter vi som man gjorde i Tyskland på sent 90-tal och tidigt 2000-tal och låter de ”min avdelning mitt kungarike”-aspirerande individer som räds informationsöppenhet diskutera begränsningar, murbyggnad och därmed styra debatt och politiker. I Tyskland har det satt kraftig hämsko på utvecklingen av interaktion mellan system och över avdelningsgränser.

 

År 2012 går många av oss i vården i pension och då hoppas jag innerligt att vi bättre förstår att nyttja de fåtal kvarvarande resurserna till det bästa för patienten och inte för våra små kungadömens narcissistiska drömmar.

Välfärdsbygget – att bygga något som skall fungera…..

Skriv en kommentar
21 september 2007 14:52

Välfärdsbygget – att bygga något som skall fungera på något som inte fungerar

Det är klart att vi skall ha NPÖ-projektet, visst verkar nyttan solklar, om det används förstås. Men varför tittar vi som en gång ledde standardiseringen inte på exempel där man låter det växa från det stora behovet till det lilla, från det lokala till det nationella där lösningen baseras på återanvändbar standard främst. CHI (Canada Health Infoway) är inte ett okomplicerat exempel men det baseras mer på vad användarna behöver från systemet snarare än vad IT-specialister tror att det kan göra.
Faktum är att CHI skapar ett blueprint för varje program som det måste finnas kompabilitet med. Detta är sedan det som gör att varje region/provins kan koppla sig till nästa och sedan skapa den översikt som behövs baserat på tillgång inte bara på översikt.
Nu skall NPÖ läggas ovanpå lokala och regionala miljöer som inte fungerar översiktmässigt ens på den data som vid en första anblick ter sig nödvändig för grundläggande patientsäkerhet.
Det finns så många aspekter av det medicinska abetet som kompromissats bort i den form det nu tar. Med de olika leverantörerna som skyndar till skall det bli intressant att se om någon av dessa kommer att erbjuda något som ger en framtida plattform förankrat i svenska medicinska behov, tillvaratagande av svenskt kunnande och teknologi i ett internationellt standardkontext.  Se bara på GVD och andra projekt den senaste tiden där projekt lagts i händerna på de som känner sig manade att få en bit av kakan men inte alltid varit lika medvetna om hur man bakar den.
Inte känns det som någon trygg framtid NPÖ går till mötes.

 Den som lever får se!

Vård-svenska för IT-invandrare

Skriv en kommentar
2 juli 2007 16:44

Ni kanske trodde att man pratar samma språk inom vården som inom  IT-industrin. Men så är, som många av oss med mångårig erfarenhet vet, inte fallet. Tvärtom, här får man faktiskt akta sig så att man inte blir marginaliserad eller till och med bortföst för att man inte fullgjort sin examen i ” vård svenska”.  Den som kan sin vårdvokabulär vet att ord som övertid betyder extra lön, och att vårdkö betyder detsamma. Ordet personalbrist betyder fest för vissa och begravning för andra. Faktum är att många gånger betyder faktiskt omorganisation att den som har obekväma åsikter skall förflyttas till en mindre belyst plats. Men akta dig för att tro att omorganisation faktiskt skulle betyda förändring!

 Naturligtvis existerar det egna språk inom andra sektorer och branscher, men det får andra diskutera. Det finns många fina exempel på agerande och arbetsmetoder som skulle få den mest förhärdade strukturfacist eller managmentkonsult  att jubla över möjligheten att få processmappa och reda ut oredan.  Tillämpad arvsordning för ledande positioner inom kliniska avdelningar existerar ju som bekant fortfarande. Det är dock temat för ett senare inlägg, nu till sak.

Man kan tro att detta med det hemliga språket inte skulle sträcka sig utanför sjukhusen och deras krävande vardagsmiljö med en mängd olika människor i väsenskilda roller som måste interagera men så är inte fallet. Tyvärr existerar det uppenbarlig inom vård IT sektorn också.
Att före detta vd för Carelink  Anita Palinder i ”gott sammförstånd” valt att träda åt sidan, som det så fint heter då det filtrerats genom thesarus,  är ett exempel på hur det kan gå om man väljer att förstå  ”effektivisera” och ”göra något konkret”  för vad de betyder. Det är om man tittar på det ett ganska intressant perspektiv på förändrings obenägenhet.

Vist är det en onyanserad åsikt jag har och till viss grad en generaliserande  sådan, men oaktat det lider vård IT sverige av ett syndrom vars anamnes är; patienten har, och har haft svårt att få sin ändalykt ur vagnen. Så när sagda person väljer att faktiskt göra det som vi betraktare trodde var uppdraget, att se till att det blir saker gjorda, tar steget, sticker ut huvudet och fattar beslut då kapar man resolut av det!  Riktigt kalabalik blev det då man beslutade att faktiskt köra igång en upphandling (RFI) på NPÖ (Nationell patient översikt) då ylade
SKL, storföretagen klagade och Carelink, som både beställare och utförare, fick det hett om öronen. Men se till sak, patienterna behöver NPÖ, vårt land behöver NPÖ. Vi har varit föregångare och kan vara det igen men inte genom att stoppa de som försöker tag ett eller två steg framåt, om än lätt diagonalt.

Vi behöver ett NPÖ-projekt men inte från en leverantör ensam, utan byggd utifrån varje regions behov. Följande formelen att 95% av behovet är i närområdet och regionen, 4% mellan regioner och 1% för nationen och forskningen. Ett litet land som Sverige blir inte hälsosamt om en leverantör får förse hela landet med sin lösning  utan om många leverantörer tvingas anama standard och öppna lösningar. Plus och extra plus för SLL som vågar prova SOA (service oriented architecture) i GVD (gemmensam vårddokumentation).  Även om jag lider med dom i deras försök att få jättarna att förstå vad det är, det är inte så lätt att lära dom som inte vill förstå!

Så låt sommaren sätta er vårdsvenska i träda och heja på dom som vågar ta steget!   

Ps. Undrar ni vem som blir nästa Vd för Carelink?? Prova formeln   Ledare = tjänsteår x tidgare poster inom vården – vilja att sticka ut (1-10)…… högst poäng vinner?!

Landet som halkade efter

2 kommentarer
7 juni 2007 11:32

Om varför det land som stod på barrikaderna i kampen för
standardiseringen nu hopplöst halkar efter.

Det var nu ett tag sedan Sjukvårdssverige höll sin fana
stolt i framkanten av den europeiska sjukvårdens utveckling. Har vi hopplöst
halkat efter? Antagligen inte, men det bjuds onekligen fina, färska exempel på
kritiska processer som tillåts hanteras av okända egenintressen och
storstadsstyrda motiv. Den förståeligt försenade och mycket granskningsuppmuntrande
upphandlingen för sjukvårdsupplysning i Stockholm läns landsting (SLL) ter sig
som skapt för att sänka oss alla djupare i ineffektivitet och split.

 

Landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktiges beslut att
upphandla sjukvårdupplysning verkar sig rätt och klokt. Man har svängt in och
fått erfarenhet om hur det skall drivas och kan nu med ny erfarenhet och
kunskap ställa bättre och tuffare krav samt utmana de redan etablerade
leverantörerna. Dessutom har Sjukvårdsrådgivningen 1177 – det nationella
programmet för att skapa en gemensam kvalitet och hög tillgänglighet för
medborgarna – hunnit utvecklas och ta form.

 

Skåda då mångas förvåning när man tar del av upphandlingsunderlaget
och hör kombatanternas röster. En av de tänkbara huvudleverantörerna med god
förankring i Stockholm och gott om lämplig personal vill inte lämna in något anbud,
eftersom upphandlingsunderlaget är så uppenbart skrivet för den sittande
leverantören. Jovisst, det har man ju hört förut, men läs underlaget och döm
själva!

 

Faktum – vilket är tämligen deprimerande – är dock att
krafter inom SLL uppenbarligen vill förstärka sin nuvarande leverantör på bekostnad
av en chans att skapa en nationellt fungerande lösning, en nationell standardlösning
som vore till gagn för stockholmare såväl som norrlänningar.

 

Det är svårt att se det annorlunda om man tittar på
exempelvis följande citat från tjänsteutlåtandet framtaget av
Landstingsstyrelsens förvaltning angående upphandling av vårdguiden på telefon
(
2006-12-04 LS
0612-2000): ”Att använda 1177 oavsett var i landet man befinner sig ökar
tillgängligheten och tryggheten för invånarna. I den nuvarande avtalskonstruktionen
från projektet till landstingen är numret inte användbart annat än i en
”paketlösning” med övriga teknik- och stödsystem. Dessa system uppfyller inte
de krav på kvalitet, uppföljning och utvecklad teknik som Vårdguiden på telefon
i dag erbjuder via sina entreprenörer.”

 

Läs: Vi är bättre i Stockholm men vill inte dela med oss och
skapa något gemensamt som är bättre, dessutom tycker vi bäst om en leverantör …

 

Så i stället för att använda en upphandling av landets
största sjukvårdsupplysning till att skapa en standard som kan vara gemensam
och starkt vidareutveckla 1177 till att möta de krav som man ställer skapar man
en miljö där fraktionering och favorisering får gro fritt.

 

Inte undra på att jag fortfarande får lämna mitt
telefonnummer och ärende på en telefonsvarare i det sjukvårdsområde där jag bor
och hoppas att någon kanske ringer tillbaka med råd.

Kontakta oss

Redaktör:
Susanne Fredriksson

Webbredaktör:

Charlotta Eriksson Kjellberg

Kontaktuppgifter redaktionen
E-post:
red@itivarden.se
Telefon:
08-566 241 00

Postadress:
It i vården
Dagens Medicin
113 90 Stockholm

Om oss

It i vården är ett samarbete mellan Computer Sweden och Dagens Medicin. Vi publicerar tidningar, arrangerar seminarier och driver en sajt som berör mötet mellan vård och it.
Om cookies, personuppgifter & copyright.
Copyright © 1996-2011 
International Data Group och Dagens Medicin